Suonn’ e verità

Salvatore Cambria
Salvatore Cambria
Nel lavoro fra i numeri nel nord dell'Europa ha trovato la sorgente della poesia mediterranea

Ogni tanto me scet’ cu ‘a pucundria
‘E juorn’ ca nun aggio mai vist’,
‘E nuttat ca nun aggio mai passate scetato.

Suonn’ e realtà dint’ ‘a capa mia fann’ ‘e tarantelle.
O suonn’ vuless’ essere verità,
E ‘a verità vuless’ essere ‘na faveza
e s’annasconnere dint’ ‘e suonn’.

Chill’ ca na vota era fuoc’ e passione,
Nu fium’ ca nun se fermava cchiù,
Se sta stutanno chiane chiane,
E vir’ ca nun si cchiù tu.

Suonn’ e verità nun fanne pace.

L’uocchie,
Si nun ce sta ‘o mar’ dint’,
Si nun ce sta ‘na spiaggia addò putimm’ correre nzìem’,
Si nun ce stann’ dinto, ‘e culur tuoje,
So’ sul’ lampion’ scur’, Mari’,
e niente cchiù.

Salvatore Cambria
Salvatore Cambria
Nel lavoro fra i numeri nel nord dell'Europa ha trovato la sorgente della poesia mediterranea
spot_img
spot_img

Ultimi articoli